Den sovande Amor

Okänd konstnär

Amor har tagit flykt i sömnen; hans kropp finns avbildad på duken men hans närvaro svävar bortom betraktarens uppfattning. 

Att bevittna akten av sömn kan utläsas som en verklighetsflykt i sig. Det finns en igenkänning i den slumrande kroppen som är både rogivande och gåtfull. Trots att sömnen tar stor plats i livet är det sällan vi reflekterar över den på samma sätt som när vi möter den visuellt. 

Sömnen är ensam, vi överlämnar oss till den och låter oss själva bli sårbara i timmar. När vi ser bilden av den sovande blir vi varse sömnens ensamhet, oavsett hur nära vi står den sovande är deras sinne och drömmar utom räckhåll. Likaledes är det i ensamhet vi möter konsten. Den sovande Amor framställer idén om platsen vi inte kan nå- den sovandes drömmar. Vi frågar oss det ofrånkomliga: vad drömmer han om?

I konsthistorien kallas en avbildning av den unga sovande Amor ofta för amorin eller kupido. Ett liknande motiv går bland annat att finna i Caravaggios Den slumrande Amorinen (Amorino dormiente) från år 1608.